Mina depressioner.
Det känns så upp och ner hela tiden. Bröt ihop totalt häromdagen, så pappa tyckte att jag skulle börja med medicinen igen.
Det känns som att det inte vill ta slut. Känns som att jag är i tunneln och bara väntar på ljuset.
Nej usch, nu är allt så förbannat segt. Vet varken ut eller in i princip.
Tror inte jag kommer klara gymnasiet till hösten om jag mår såhär, och att gå IV ett år till lockar mig inte speciellt.
Känns som att jag vill stänga in mig i ett mörkt rum och lyssna på deprimerande låtar dag ut och dag in.
Kram på er bloggläsare! <3
Det känns som att det inte vill ta slut. Känns som att jag är i tunneln och bara väntar på ljuset.
Nej usch, nu är allt så förbannat segt. Vet varken ut eller in i princip.
Tror inte jag kommer klara gymnasiet till hösten om jag mår såhär, och att gå IV ett år till lockar mig inte speciellt.
Känns som att jag vill stänga in mig i ett mörkt rum och lyssna på deprimerande låtar dag ut och dag in.
Kram på er bloggläsare! <3
Kommentarer
Postat av: Rebecka - Hårdrock & fotografering
hej!
Jag känner precis likadant, men har aldrig gått på någon sådan medicin. Jag bryter ofta ihop framför mamma och vet inte vad jag ska göra, bara lusten att försvinna känns som det är det enda rätta. När man pratar med någon om det säger folk bara "det bli bra", men när?
kram
Trackback
