LindaSandén

Okej jag kommer ju låta som en psykad person nu. Men satt ju som sagt och fikade med Karin idag, och hon sa att händer något så har det en mening.
Och jag tror på det något enormt när jag tänker efter.
Dagen Missan (hunden som jag växte upp med, och var min bästa vän under mina mörka tider) dog , så träffade jag Malin (som blev, är och förblir min allra bästa och närmsta vän).
Känns som att det var bestämt, att Missan inte skulle lämna mig förräns hon "ersattes".
Och Malin har alltid funnits där, när jag blev slagen sprang hon efter och slog ner tjejen som slog mig, vi har gjort allt tillsammans verkligen. Vi kallar ju oss själva "Bultas", haha, är jag inte tillräckligt kaxig så slår hon. Vilket team haha. Skämt åsido.
Men jag har tänkt på det, jag kom in på IV och inte något annat gymnasium av en anledning, jag lades aldrig in på sjukhemmet för en anledning, osv.
Efter att jag pratat med min kusin idag, så känner jag att jag kommer våga ta för mig mer, att jag ska våga göra saker jag inte kunnat göra innan. Hon är en tjej som jag ser upp till något otroligt! Så himla stark, trots allt som hon gått igenom, bestämmer hon sig för något så klarar hon det! Hon är helt otrolig den tjejen!
Och som sagt, allt har hänt av en anledning, så det är bara att vänta tills jag vet vad jag ska göra. För något ska jag göra, det vet jag. Jag finns ju av någon anledning, eller hur? Det kanske kommer ta två dagar eller 15 år, men någon dag får jag det bevisat. Att det finns något som verkligen just jag är duktig och menad till att göra.